Happy Days!
Igår när jag körde hem kunde jag knappt sitta still i bilen, jag var bara så bubblande glad! Hela dagen var bara suuper på alla sätt och vis. Jag hade ganska mycket hästar att rida, två unghästar under igångsättning som skötte sig bra och sedan red jag mina fiina favoriter Bruce och Athena med dressyrsadel. De är sjukt trevliga små hästar, Bruce är väldigt häftig och pampig att rida trots att han inte är så stor, och Athena är så himla lydig, alltid lätt i handen och ett under av självbärighet i galoppen. Även "lille" 2-åringen Farthos var duktig.
Till lunch fick vi en riktig festmåltid, det var mat över efter Ronjas 3-årskalas och eftersom hela familjen nu var på Astrid Lindgrens Värld fick vi i uppdrag att äta upp resterna. Fyra hungriga stalltjejer, behöver jag säga att vi tackade och tog emot med glädje? Resten av eftermiddagen följde vi OS-terrängen via telefon samtidigt som vi fixade det sista. Lindas ritt såg vi via play men vi missade tyvärr Ludwig. Men precis därefter var vi färdiga, så resten av eftermiddagen spenderades i TV-soffan följandes en väldigt spännande terräng. Vilka fantastiska ekipage vi har! Det är väl ingen som missat vid det här laget att Sveriges lag ligger på bronsplats, och Sara Algotsson-Ostholt och Wega (som jag skrev lite om i ett inlägg för några veckor sedan) har just nu guldläge individuellt! Jag har knappt kunnat sova så spänd jag är idag inför den avslutande hoppningen... Hoppas att Sara och resten av laget har starkare nerver än jag, på EM så spökade det ju lite när hon hade medaljläge... Men först ska ju alla igenom veterinärbesiktningen, så vi börjar hålla alla tummar redan nu!
Dessutom så har Camilla pratat med Bruce och Athenas ägare, och hon vill gärna att jag ska tävla dem i dressyr och även träna lite terräng! Så nu ska vi bara få ihop det med tid och planering, men jag hoppas verkligen att det går att lösa för det hade varit så roligt att få komma ut och visa upp de här fina hästarna på dressyrbanorna också, jag tror verkligen att de har där att göra! Och mer terränghoppning tackar man ju aldrig nej till!
Marlin fick vila, hade först tänkt mig en eventuell longering, men när terrängen blev såpass försenad valde jag att skynda mig hem så att jag hann rida ut på Flip i den härliga kvällssolen.