Gabriella Lynghed

 

Bakgrund: Bruce har tidigare startat 2 stycken H90, den första för drygt en månad sedan. Jag har tidigare ridit H90 med två andra hästar, Marlin som 4-åring och Bruces mamma Athena. 

 

Dressyren: Dressyren är i normala fall vår "starkaste" sida, med placeringar upp till MsvC. Bruce har väldigt mycket kvaliteter i dressyren men det är väldigt stor skillnad på hur han går "som bäst" och "som sämst". Dresyren skulle i år ridas inne på vackra Kastanjegården i Flyinge. När föregående ryttare var klar red jag direkt in och red ett varv utanför staketen i högervarv. Bruce blev ganska spänd och tittade på högtalare och liknande som stod runt banan, jag red lätt och lät honom titta litegrann utan att korrigera formen direkt. Jag hade tänkt hinna rida runt banan en gång i andra varvet också, men domaren var snabb och gav startsignal så det hanns inte riktigt med. Det fanns inte heller någon volt vid kortändan av banan att gå in på för att försöka få tillbaka mjukheten, så direkt i starten var han något över tygeln. Vi fick kommentaren "lite spänd" på inridningen men ändå en 7a. Efterhand föll han ändå tillbaka ganska bra på plats men bitvis visade sig spänningen genom att han blev lite hög i formen. Vi hade dock inga direkta missar förutom lite obalans i andra galoppfattningen vilket gav en 6a. För övrigt bestod protokollet ganska jämnt fördelat av 7or och 6,5or vilket gav 67,4% och 48,9 straff. Slutkommentar "Flott, rörlig och energisk häst. Blir ibland lite spänd och trycker då upp nacken". Målet i dressyren var att komma över 65% eftersom det var första gången jag red programmet, i framtiden hoppas jag dock att vi skall kunna ligga runt 70% om inget konstigt händer. När dressyren var slut visade det sig att jag låg på placering, delad 9a tilsammans med landslagsryttaren Viktoria C.

 

 

Hoppningen: Pga Breederstävlingarna och att tidschemat anpassats för att domarna i 4- och 5-årsklassen skulle kunna rida rida sina hästar i de andra klasserna så gick vår hoppning inte förrän på eftermiddagen, och däremellan var jag alltså på styrelsemöte med SWB. Jag hade också planerat att jag skulle med god marginal hinna se visningen av fölen kl 12. Pga teknikstrul hos ClipMyHorse kom visningen dock igång sent, och i kombination med att hoppningen gick snabbare än vi räknat med och batteriet på min telefon tog slut blev det lite stressigt när jag väl kom tillbaka till släpen och hoppbanan. Bruce var redan urlastad så det blev till att snabbt brodda och klä på hästen och mig själv och börja rida fram. Väl uppe på hästen hade vi ändå ganska gott om tid, hann till och med titta på Anna Nilssons EM-terrängritt via mammas IPad ;). Jag red fram innan bangången, gick sedan banan och började hoppa fram när våran klass började. Bruce kändes fin på framhoppningen, inga konstigheter och rena språng. Jag startade som nr 5 och var lagom klar till att kunna gå in på banan medans ryttaren innan mig hoppade. Hoppningen överlag kändes bättre än resultatet visar. Vi fick två tidiga nedslag på hinder 3 och 4. 3an ett pet med bakhovarna på oxerns framkant, och 4an ett pet med frambenen på ett räcke. Vet egentligen inte riktigt varför, jag tyckte jag hade bra galopp och kom på lagom distanser. 5an, en trippel, fick vi bra språng på, sedan skulle vi hoppa kombinationen som stod vid staketet precis efter domartornet. Bruce tittade lite på domartornet och tryckte bort från staketet, vilket gjorde att jag fick vara på honom med innerskänkeln och vi kom lite obalanderat in i kombinationen. Vi klarade både A och B men jag hann inte riktigt få ordning på grejerna till 7an, ett räcke som stod på böjd linje därefter, så vi kom för nära och fick en grov rivning. De tre sista hindren gick fint och vi kom i mål med 12 fel. Inget superresultat, men som sagt kändes det inte som en dålig runda egentligen och med tanke på att vi inte hoppat någon ren banhoppning heller på den höjden så hade jag som enda mål att komma runt med max 4 nedslag, så att vi skulle få starta i terrängen. Resultatmässigt dalade vi såklart en rejäl bit till nedre halvan, plats 23.

 

Terrängen: Terrängbanan såg på förhand rolig ut med flera linjer som vi redan hoppat på träning och en ganska "enkel" väg genom vattnet med ett hinder ett par galoppsprång innan och sedan upphopp med en liten stock. De som jag bedömde som de största svårigheterna för oss var första kombinationen på banan, 4a och b, ett upphopp på en liten kulle följt av en liten stock på toppen av kullen, ett galoppsprångs avstånd i uppförsbacke, och eventuellt en röd stock uppe på en lite brantare kulle som kom som nr 12. Upphoppet på kullen hade vi inte hoppat förut på träning, dock hade vi passerat över kullen i lite andra vägar i andridningen till andra hinder. Stocken uppe på kullen hoppade vi på en träning men då från andra hållet. Sedan fanns det såklart en del andra hinder som vi inte hoppat förut eller endast hoppat från andra hållet, men de var av såpass enkel karaktär att de inte borde ställa till några problem. Det kändes ändå lite roligt att få prova på någon ny svårighet på tävling och jag hoppades såklart att vi skulle ta oss över allt på första försöket även om vissa hinder kanske skulle kräva lite starkare ridning från min sida.

Starten gick borta på andra fältet och hinder 1 (upphängd stock) med stod precis i skogskanten. Bruce var lite spänd och ville titta in i skogen men hoppade ändå över utan problem. Vi kom igång bättre över 2 (stor stock) och 3 (oxer med grova trädstammar), och sedan var det då dags för 4ab. Bruce började bromsa och trycka åt vänster flera galoppsprång innan upphoppet och när vi väl var framme var vi knappt innanför flaggorna, ett stopp. Jag gjorde ny anridning och Bruce hoppade uppför upphoppet men tryckte återigen åt vänster och ville inte hoppa stocken, ett stopp till alltså. Jag gjorde en liten volt och travhoppade den lilla stocken snett i trav. Resten av banan flöt fint över 5 (stora häcken), 6ab (upp på stora banken och sedan nedhopp-ettgaloppsprång-nedhopp), 7abc (stock innan vatten, vatten, upphopp vatten) och 8 (bord). Sedan var det dags för 9an, ett smalhinder, såkallad Tripplebrush eller Tårtbit, som stod på en vänsterbåge från bordet. Den linjen har vi hoppat flera gånger på båda de senaste träningarna och Bruce har varit fin och tagit tag i hindret och kunnat hoppa av både stort och med lite omtramp utan problem. Denna gången var han dock inte riktigt med på noterna och bjöd inte på hindret, och när jag tyckte att han skulle hoppa av tog han att galoppsprång till och hamnade ända uppe i hindret. Ett ögonblick trodde jag att vi hade fått ett stopp - jag hängde på halsen och var ganska säker på att hästen skulle försvinna under mig och jag skulle hamna lite snopet mitt i hindret. Men på något sätt klyckades Bruce kravla sig över hindret från i stort sett stillastående, plocka upp mig igen på vägen och galoppera vidare. Inte det vackraste sättet att ta sig över ett hinder kanske och jag funderade på om jag borde avbryta och kolla så att hästen verkligen var okej, men han kändes fin i galoppen så vi fortsatte. Han verkade inte speciellt berörd av vårt lilla missförstånd alls utan flöd över 10 (gul upphängd stock) och 11 (talloxer) utan några tveksamheter. Även stocken uppe på kullen gick helt problemfritt. Sedan var det dags för nästa svårighet, en björkoxer följt av en spets på högerbåge. Även denna linje har vi hoppat på de senaste träningarna utan problem, men med tanke på förra linjen så är ju det ingen garanti att det funkar på tävling också. Här fanns dock ingen anledning till oro, vi fick en jättefin båge med perfekt framåtläge till spetsen och inga tveksamheter alls. Efter en liten galoppsträcka tog vi oss över de två sista hinderna, 15 (börkräcke) och 16 (trakhener). Så vi klarade målet att ta oss runt och föllfölja vår första H100, och Bruce kändes pigg och hoppvillig ända in i mål. Eftersom våra stopp räknas som stopp på samma hinder trots att det var a och b blev det totalt 60 (man får 20 för första olydnaden och sedan 40 för andra på samma hinder) straff på hinder, och tiden rullade ju iväg den med till totalt 18 straff på hinder. Med det resultatet slutade vi sist av alla som genomförde tävlingen - men genomförde gjorde vi ju i alla fall!

 

Överlag är jag väldigt nöjd med vår runda även om det såklart hade varit kul att vara felfria på hinder eller i alla fall klarat oss med ett stopp, men vi är ju väldigt nya på det här och för bara ett par veckor sedan trodde jag ju knappt ens att vi borde startat. Nu kom vi i mål med känslan att det allra mesta faktiskt kändes lätt, hinderna känns inte för stora och även om Bruce inte riktigt förstod hur han skulle hoppa ett nytt hinder och även om vi fick ett missförstånd på ett hinder vi hoppat många gånger förut så fortsatte han ändå att kämpa vidare med en väldigt positiv inställning.

Om jag ändå skall analysera min egen insats och varför felen kom så tror jag inte det fanns så mycket jag kunde ha gjort åt det första stoppet. Visst, hade vi tränat på det innan hade det nog inte varit några problem, men samtidigt så måste han ju också lära sig att det dyker upp nya saker på tävling ibland. Och det är möjligt att det hade gått att pressa honom över om man varit ännu tuffare med sporrar och spö, men jag ser inte riktigt meningen med det såhär tidigt i utbildningen som han ändå är inom fälttävlan. Då tycker jag ändå det är bättre att han få titta lite närmare på hindret en gång och sedan hoppa med bjudning för att han vill hoppa och inte för att han blir tvingad. Det som jag kunde ha gjort annorlunda för att undvika det andra stoppet, och som jag nog hade gjort om jag hade haft huvudet helt med mig, var att efter första stoppet gå upp på kullen och visa stocken, kanske även cirkulera runt den en gång för att visa landningen, innan jag red på upphoppet en andra gång. Då tror jag faktiskt han hade hoppat över både kanten och stocken direkt och vi hade klarat oss runt med bara 20 hinderstraff. Inte för att det gör så stor skillnad, den enda skillnaden jag kan komma på är att om man vill kvala vidare till enstjärning klass så kan man räkna en runda med ett stopp som kval. Dock tror jag inte det är aktuellt för vår del i alla fall, och om det skulle bli det tror jag ändå att Bruce behöver betydligt fler 100-klasser i kroppen än de 2x felfri terräng och 2x ett stopp i terräng som är minimikravet för att kvala.

 

Missförståndet vid tårtbiten vet jag inte riktigt vad det berodde på. Det jag skulle kunna tänka mig är att omgivningarna såg lite annorlunda ut på tävlingen jämfört med när vi har tränat. Dels satt det två tjejer (hindervakter?) på ett hinder precis vid anridningen till andra hindret, och dels så är den stora "publikfållan" med servering, sekreteriat osv en liten bit till höger om hindret. Det kändes inte direkt som att Bruce "tittade" på dem, men det kändes inte heller som att han hade full fokus på hindret, så lite distraherad kanske han blev trots allt? Jag kanske borde ha hållt ihop galoppen lite mer istället för att satsa på ett framåtläge när jag kände att han inte riktigt tog tag i hindret. På denna bilden ser man landingen på bordet och sedan ska vi alltså hoppa mellan de två flaggorna som syns bakom tjejerna på hindret.

 

Film och mer bilder kommer i separat inlägg!